Ja jag har saknat det.
Att få lufta ord. Att få sätta punkt. Att ha ett ställe att komma tillbaka till för att minnas.
Så trots att jag vet att tiden är knapp och att jag inte kommer kunna ge den text jag önskar så gör jag ett försök här igen. Man kan säga att jag haft sommarlov.
Och nu är det ju höst. Med allt som kommer med en sådan.
Men det har varit en skön sommar. En fantastisk varm. En sommar som vi varit ensamma om i vår familj. En sommar jag inte delat med mig av här inne. Och det har varit skönt.
Men nu är jag alltså tillbaka.
Här ligger dimman tät morgon och kväll runt Gula villan. Här är hästarna täckta med fodrade täcken dygnet runt. Här sprakar det i både pellets och vedkaminen om kvällarna. Och det dricks te i stora koppar för att hålla värmen kvar i kroppen.
Vi jobbar många långa dagar och skolan kräver sitt av barnen. Men vi är tillbaka inne i vårt egna ekorrhjul, och min förhoppning om hösten är att jag själv ska hitta sätt att kliva av det där hjulet ibland. Bara njuta och ta med mig de mina på lite luganre dagar där vi inte har måsten eller planer. Bara njuta av att vi
är.
Fast dit är en bit. Men jag vet vart jag ska iallafall. Det måste väl ändå vara en början...
Jag minns inte knappt vart vi var när jag slutade hänga härinne dagligen...
Men hos oss har hänt mycket och ingenting alls.
Max har ju börjat skolan så klart. I
riktig klass. Ettan!
Emilia fick stependie i år igen. Årets studiebedrift. Ja vi var stolta. Så vi växte en bit på höjden. Hon och Play har hittat varandra i sommar och det har visat sig med både vinster och placeringar i många av starterna dom gjort.
Eddie fortsätter att spela i sitt älskade lag och för tillfället vinner dom sin serie. De kalla eftermiddagarna på fotbollsplanerna blir liksom varmare av vinst efter vinst.
Rider gör han också. Ofta och länge och pysslar, bär hö och skämmer bort sin Flisan.
Loppan....Ja henne kunde ett helt inlägg handla om. Härliga roliga Loppan som pratar mer än någon snart tre-åring jag vet och som utbrister
- Uuuunderbart! flera gånger om dagen.
In har även en ny ponny flyttat. Dande! Och två kattungar, Ester och Messi.
Och huset är fortfarande gult, och dagarna har för få timmar, och Johan och jag ses för sällan och för korta stunder. Men vi har det bra och vardagen var välkommen efter många långa lediga sommarlovsveckor.
Bloggen då. Vi provar och så ser vi vart vi hamnar.
Man kan ju inte mer än försöka...
Utanför mitt fönster. Några av de vackraste jag vet.
