Monday blues

De där veckostarterna...
De kan gå hursomhelst.
Oftast är dom fyllda av nu jäklar - nu kör vi!! Men ibland är det segsrartat alltså. Ögonen öppnas knappt och varenda steg till att komma ner till garaget på morgonen känns blytungt.
Men dagen går ju och efter klockan sex på kvällen när vi kommer hem så vill jag packa upp helgens resväskor och städa i badrummen.
Men jag blir sittande men en saknad Loppa i knät. Vi dricker te ur en stor mugg och sjunger med till Birdy. Vi tittar på mitt HM "guld" och Loppan får prova både ringar och armband.
Pojkarna tittar på film och det börjar bli dags att natta dom, allihopa.

Måndagar alltså. Ibland känns det så deppigt...
Segt, mörkt och så slow.
Jag ska elda och bädda ner barn i mjuka sängar. Hoppas att jag kan hitta något på teven en stund och bara försöka hitta tillbaka till den där energin som jag för tillfället saknar så enormt.
Men när dom ligger där och är rena mjuka och trötta, så trötta så dom somnar så snabbt, så snabbt. Då - då känns det genast lite bättre.
För med dom där fyra är det alltid likadant. Hur jag än ibland sliter mitt hår mellan tonårs-attityd till sjuårs-trots så är jag alltid varmt i hjärtat när en Loppa viskar -underbart i mitt öra efter en lång kram. Eller när världens bästa storebror bär sin trötta lillasyster hela vägen in från bilen när min egen famn är full av varor. När största dottern fixat alla gårdens djur tills jag kommer hem bara för att kunna gå och lägga sig tidigt eller när han som är så liten fast helt galet stor kan varenda bokstav och är en mästare på att läsa snabbt, bra och alla ord som kommer i hans väg.

Måndagar, ja. Låt det bli en piggare tisdag!!

Kontraster

Vi är på blixtvisit i huvudstaden.

Träffar lillebror och hittar kläder och en väska. Äter febernedsättande och antiinflammatoriskt.

Åker tunnelbana och känner att grusvägarna hemma är fantastiska. Får hjärtat att slå (förskräckta) extraslag när små syskon cyklar mitt på gatorna fyllda av trafik. Vi som oroar oss när Max cyklar för nära kröken på grusvägen "-Tänk om det kommer en bil där!!!"

Utbudet av butiker är ju fantastiskt och härligt att vara i en dag.

Men vi är rörande överens...

Det är i skogarna våra hjärtan hör hemma.

Pulsen från storstaden kan aldrig mätas med lugnet och tystnaden hemma.

Vi avslutar på IKEA och så åker vi hem igen.

Viktiga möten

Möten, möten, möten.

Föräldramöten, personalmöten, kundmöten.

Lunchmöte med bästa vännen.

Fascinerande hur lågt antal föräldrar som deltar på föräldramöten på tal om det...

Ikväll var det högstadiet som hade sitt, och där var väl antalet ganska högt (men ändå mindre än hälften av klassen) och på mellanstadiet där jag var för några veckor sen var en handfull elever representerade av föräldrar.

I mellanstadieklassen ska tilläggas att det varit en del stök samt att mötet var en chans att få träffa den nya läraren som tillträtt under sommaren. Tänk så mycket tid våra barn spenderar i skolan. Vill man inte veta vem dom är med då? Vem som ger dom den kunskap som ska vara grund för att bära dom genom livet? Diskutera hur vi som föräldrar kan bidra till den mest studievänliga skoltiden.

Det är ju vi hemifrån som lägger grund för attityd och respekt för skolan...

Märkligt hur som helst. 

Plockade iallafall sen upp största sonen som spenderat kvällen inne i stan för ovanlighetens skull, och åkte tillsammans med honom hem till middag på bordet och kvalitetstid med familjen.

Sån här kvällar som jag gillar lite extra.

Att få vara tillsammans med dom jag älskar mest av allt.

Men nu är jag lika trött som Otis. Ligga och titta in i elden är nog det enda jag orkar med för resten av kvällen...

Burn baby burn

Idag har jag äntligen tagit mig till ett solarium.

Så väldigt välbehövligt. Jag är blekare än en sjuk albino...

Jag hann ligga ner i kanske 45 sekunder innan jag sov bort 30 minuter av fantastisk skön varm solarietid. Lyx!

Jag hade lämnat en lapp till Johan på jobbet då jag för en gångs skull slutade lite tidigare än honom.

Hag skrev att vi skulle mötas vid "Cheapy" för jag skulle köpa hem lite pellets.

Så efter solariet åkte jag och köpte pellets. Jag betalade och satt mig i bilen och väntade. Och väntade, väntade och väntade.

Jag ringde Johans mobilsvar och pratade in ett meddelande och frågade hur lång tid det egentligen tar att hämta några barn och komma hit???

Jag väntar och väntar och skruvar på mig i sätet.

Och när jag sitter där på parkeringen sneglar jag upp på butiksskyltarna. Och där står det ju faktiskt inte alls Cheapy. Butiken heter ju ByggMax!!!

Jävlar!!! Johan och barnen lär stå på andra sidan stan utanför en helt annan butik. En butik jag bad dom åka till. För mer än en halvtimma sen...

Hoppsan.

Gasen i botten genom stan.

Hoppsan. Sorry. Verkligen. Och radera meddelandet du har på mobilsvaret...Typ!

Jaja. Man kan inte vara bäst jämt varje dag. Det vore ju skitjobbigt för all andra!

På tiden...

Måndagar vill man ju ska bra så där härligt peppade med ny energi och massor av idéer och bara positivitet.

Man ska orka mer och varvitvilad efter helgen.

Men så där brukar det inte bli. Inte för mig. Jag är trött som vilken torsdag som helst, och det är segare att gå upp än någonsin. Alla saker man borde gjort i helgen är ännu mer överväldigande efter en 8-9 timmar på jobbet. Och ja...det är lätt att flytta allt ännu en dag framåt.

Men idag så gick det vägen!!!

Tidigt i morse åkte vi med en av hästarna på släp in mot stan.

Efter ett antal timmar på jobbet åkte jag ut till stallet för att se när Nora red sin lektion. En enorm latte och en varm brownie gjorde mig sällskap. Galet gott!

Sen åkte Nora in till stan och Dande och  

Jag åkte hem.

Hem till världens bästa ungar som varit ensamma hemma i glappet mellan pappans fotbollsträning och mammans hemkomst.

I stallet höll dom till med varsin ponny. Loppan i extas! Såklart!

Få var med storasyskonen en hel kväll är ju toppen. Och efter att ha fixat med Dande så flög nog fan i mig för väl inne i huset med nattade små barn satt jag ännu högre fart, och nu hänger det nytvättade mattor överallt och golven doftar gott av såpa.

Vilken start på veckan!!!

Resten av kvällarna som väntar lär jag då alltså ligga platt i soffan. För nu har jag nog gjort mitt - kan jag tycka....

Fast brownies kan jag fortsätta med. Varje dag. No problemos!

Im back

Ja jag har saknat det.
Att få lufta ord. Att få sätta punkt. Att ha ett ställe att komma tillbaka till för att minnas.

Så trots att jag vet att tiden är knapp och att jag inte kommer kunna ge den text jag önskar så gör jag ett försök här igen. Man kan säga att jag haft sommarlov.
Och nu är det ju höst. Med allt som kommer med en sådan.
Men det har varit en skön sommar. En fantastisk varm. En sommar som vi varit ensamma om i vår familj. En sommar jag inte delat med mig av här inne. Och det har varit skönt.
Men nu är jag alltså tillbaka.
Här ligger dimman tät morgon och kväll runt Gula villan. Här är hästarna täckta med fodrade täcken dygnet runt. Här sprakar det i både pellets och vedkaminen om kvällarna. Och det dricks te i stora koppar för att hålla värmen kvar i kroppen.
Vi jobbar många långa dagar och skolan kräver sitt av barnen. Men vi är tillbaka inne i vårt egna ekorrhjul, och min förhoppning om hösten är att jag själv ska hitta sätt att kliva av det där hjulet ibland. Bara njuta och ta med mig de mina på lite luganre dagar där vi inte har måsten eller planer. Bara njuta av att vi är.
Fast dit är en bit. Men jag vet vart jag ska iallafall. Det måste väl ändå vara en början...

Jag minns inte knappt vart vi var när jag slutade hänga härinne dagligen...
Men hos oss har hänt mycket och ingenting alls.
Max har ju börjat skolan så klart. I riktig klass. Ettan!
Emilia fick stependie i år igen. Årets studiebedrift. Ja vi var stolta. Så vi växte en bit på höjden. Hon och Play har hittat varandra i sommar och det har visat sig med både vinster och placeringar i många av starterna dom gjort.
Eddie fortsätter att spela i sitt älskade lag och för tillfället vinner dom sin serie. De kalla eftermiddagarna på fotbollsplanerna blir liksom varmare av vinst efter vinst.
Rider gör han också. Ofta och länge och pysslar, bär hö och skämmer bort sin Flisan.
Loppan....Ja henne kunde ett helt inlägg handla om. Härliga roliga Loppan som pratar mer än någon snart tre-åring jag vet och som utbrister - Uuuunderbart! flera gånger om dagen.

In har även en ny ponny flyttat. Dande! Och två kattungar, Ester och Messi.
Och huset är fortfarande gult, och dagarna har för få timmar, och Johan och jag ses för sällan och för korta stunder. Men vi har det bra och vardagen var välkommen efter många långa lediga sommarlovsveckor.

Bloggen då. Vi provar och så ser vi vart vi hamnar.
Man kan ju inte mer än försöka...

 

Utanför mitt fönster. Några av de vackraste jag vet.