im so sorry

Dagarna går så fort och jag är helt sinnessjukt trött när dagen blir kväll, och kvällen blir natt.
Men ge mig ett dygn eller två så ska jag fota och uppdatera igen. Måste bara sova lite....först.

Lördagen i bilder

Gårdagen var ju fantastisk med sitt väder.
Behöver väl inte utveckla det mer än så.
För oss innebar vädret studsmattehopp, glass i kortärmade tröjor, tvätt som fick torka på linor i vinden, kaffe på altanen, upptäckten av alla små blommor som ploppar upp överallt och humlor som letar efter just dessa.
Hästarna gick nakenfisar hela dagen och på eftermiddagen kom besöket från stan och dom hade med sig ett nytillskott som gjorde Otis jättestor.
Några skogspromenader och barn som lekte ute tills jätte jätte sent fick avsluta dagen.

Idag vaknar jag med fruktansvärt ont i magen. Så vi får se hur mycket av det jag tänkt göra som blir gjort. Kanske får jag nöja mig med att vänta in vår nya häst som kommer från Skåndelandet i eftermiddag. Det kan nog bli bra, trots magont.

 





Ännu en helg

Veckan som varit kan nog höra till de bättre på sistone. Trots sjuka barn så har det varit härligt och stimulerande på alla punkter. Jobbet, hemmet, hästarna, familjen, tiden att hinna med överallt - allt!
Och igår blev det fredag igen och vardagarna kunde inte ha slutat bättre.
Efter middagen satt vi oss 'i fem minuter', och i fotöljerna blev vi kvar!
Och tillslut hängde hela familjen där runt det lilla bordet och dagen blev kväll och kvällen blev natt och barnen somnade överallt tror jag.
Vi bar upp och stoppade om och runt midnatt kom J på att det kanske vore bra att fixa däcken på bilen som han skulle använda tidigt på morgonen (framförhållning är min mans kära andranamn) och någonstans där somnade jag på soffan.
Och när han kom in vet jag inte men vi vaknade av klockan i morse, och in till stan for pappan och pojkarna för galet tidigt fotbollsträning.

Och Loppan och jag ska åka till mormor och lämna hästtransporten, för tidigt i morgon åker väldens bästa mormor och hennes man åker till Skåne och hämtar vårt nytillskott till stallet. Dags för Eddie att få en egen liten fyrbent den här gången.
Och som han längtar! Jag är nästan förvånad. Han pratar om ponnyn mest hela tiden och igår kväll var han ute sista gången i stallet efter nio och hjälpte flickorna att natta hästarna.
Thats my boy!!
Men idag spelar han fotboll och solen skiner och jag tror helgen kommer fortsätta vara precis så underbar som de första fem dagarna den här veckan bjöd på!



Här går det undan

Up and away!!!
Mormor kom igår eftermiddag för att vara behjälplig med liten Loppa då storasyster skulle ha med båda ponnyerna på träningstävling även denna helg.
Pappan, mamman, hästar, hund och storasyster åkte tidigt in till stan och efter någon timma anlände mormödrarna med de andra två systrarna.
Hästarna gick kanon och vädret var fantastiskt varmt och skönt. Loppan fick åka vagn för första gången på evigheter. Det har ju inte gått att använda den i all snö.
Framåt lunch åkte mormor med barn och hästar och två prisrosetter hemåt och jag och min kära man styrde kosan neråt centrum för en asiatisk lunch på tu man hand innan det var dags för möte med pojkarnas fotbollslag. Vi klev in på resturangen i stallkläder och stövlar. Well, är man lantis nu så är man. Och äta måste man ju göra...

Väl hemma är det dags att röja i tvättstugan för frun och att byta däck och hämta nytt hö för mannen.
Bröderna Lundin har kommit hem och ordningen är alltså återställd.

I morgon är en ny vecka och som det ser ut är planerna för nästa helg spikade och klara och minst lika härligt intensiva som de var idag

 

Duza

 

 

 Play

Fantastiskt väder

 

Stallmamma på stan



Att invänta morgondagens lugn

Solen väckte oss men sen försvann den.
Åtta grader vid hästarnas utsläpp men nu kryper graderna neråt igen.
Johan är på väg till Stockholm och jag och flickorna försöker spraka igång Lördagen. Det går ganska segt får jag säga. Halsen värker och städ och tvätt är ju inget man (inte jag iallafall) går igång på rent energimässigt.
En kopp kaffe till och sen är det nog bara att sätta igång.
Snöns bortgång visar på en hel del arbete ute på gården dessutom. Nästan svårt att veta vart man ska börja. Inne, ute. Uppe, nere. Stallet, garaget, hagarna?

Dessutom har jag en skiva från lovefilm som ligger och väntar på att bli sedd. Och gråväder lockar ju till soffhäng...
Man skulle ha en månads semester för att fixa iordning allt så man kunde ha semester sen när vecka 25 närmr sig.
Det vore något ni!

Igår kväll var det soft iallafall. Värme, vin och kyckling. Och somna i soffhögen. Vi är så rutinstyrda med det där fredagshänget.

uhjy



Regn och rusk och rysligt mysigt

Fredagkväll.
Regnet ser till att skynda på snöns försvinnande.
Vi eldar och dricker ekologiskt vitt.
Lite nygamla möbler har fått flytta in i Gula Villan och så mycket mer har vi inte orkat med idag.
Johan laddar inför seriestart i morgon och jag vill bara varva ner. Och ladda jag med antar jag....för storstädning när Fredagen blivit Lördag.
Men det är ju ett tag till, så jag sitter rätt bra här sålänge

Mitt i veckan

En helt ordinary onsdag.

Jobb, skola, hemfärd, trötta barn (och trött mamma för den delen), tvätt, mat, elda, slappa framför teve och x-box. Disk för mamman.
Läxor, natta, köra och hämta hö på granngården.
Natta hästar, titta på Zlatan, somna i soffan.
Livet alltså.

 

 



Halva jag

Livet rusar på igen.
Helgerna försvinner så fort och veckan hinner bara börja innan det är dags för fredagsmyset igen.
Kvällarna är ljusa, men jag är så trött. Våren är på väg och jag längtar redan efter ljumma sommarkvällar.
Jag längtar också efter mer tid. Men det dröjer väl. Det är väl så nu. Småbarnsår, heltidsjobb, mitt uppe i livet och allt.
Jag vill gör ALLT!
Inte missa någonting. Vara med, delta, påverka, finnas, titta, lära, skapa, utveckla. Finnas.
Jag vill njuta.
Njuta av allt som -just precis nu- är exakt det vi drömt om i många år.
Spendera tid i stallet. Vårt eget. Rida med Emilia på kvällarna. Fnittrandes dundra fram igenom skogen som när jag själv var fjorton år. Vilken tid det var. Den bästa!!
Jag vill njuta av de minsta. De är ju inte så små så länge. Jag vill prata om och engagera mig i pojkarnas skola mer. Hämta dom tidigare på eftermiddagarna och ta med dom simhallen en kväll. Eller bio. Eller café.
Jag vill njuta av vuxentid på kvällarna och hinna titta på film och serier igen. Vi hann ju förr!
Jag vill njuta av gården. Kratta löv och påta i jorden som sakta visar sig. Planera staket och altan-tak.
Jag vill ta promenader i kvällssolen -eller ut och springa!!!-
Jag vill hänga upp all tvätt på linor med klädnypor och inte ha tvätthögar i hela tvättstugan. Jag vill måla och bygga och baka.

Men som tur är har jag någon som månar om att jag bara ska få vara.
Som bygger så mycket han hinner på ledig tid. Som hämtar hö och viker tvätt och rensar kaninbodar fyllda med små möss.
Som dammar och städar och tröstar en Loppa samtidigt.
Som mockar, fodrar, fyller på pelletskaminen och bäddar varenda säng. Som lagar den godaste mat och dukar tills vi kommer hem.
Som håller om mig och säger - Sätt dig bara ner nu. Jag kommer snart tillbaka.
Serverar barnen först.
Låter mig äta. Läsa favoritbloggarna och inte tänka på någonting.
Sen åker han iväg för att få sin egen tid. Han är SÅ värd den. Så väl värd.
Och han tar med sig stövlarna. För på hemvägen ska han hämta stora säckar med spån till hästarna.

Utan honom är det här ingenting.
Det skulle inte vara lika ljust, varmt och tryggt.
Han lärde mig något jag trodde jag kunde allt om. Han visade lite nya nyanser jag tyckte var otroligt löjliga innan.
Han lärde mig hålla händer, sitta nära och sova formade tätt intill.
Han lärde mig att man inte måste göra allting själv och att det faktiskt kanske inte alls blir bäst så.

Han gav mig middag och tid att andas.
Utan honom är jag halv.
Det trodde jag aldrig. För ensam är stark och allt det där. Men två är vackrare...

Tack för att du finns hördu.
...och tack för maten!