Vi byggde dom där naturhindren som vi planerat, och jag som red på tokan som redan hoppat den här veckan fick mest släpa stockar och ris, och hoppa upp och ner och se till att hindren var perfekta för Emilia och Nora att rida på.
Och när vi red hem och hela skogen var rosa från solen som gick ner och de sista strålarna lös bedårande vackert över de orörda fälten så säger Emilia -Det här är det bästa som finns!
Och jag är benägen att hålla med.
Kommer man bara ur den där soffan så...
Bjuder på lite bilder från vårt sovrum. Sakta men säkert hittar vi möbel för möbel.
Nu är de stora sakerna på plats och en del krokar och hyllor ska osorgsfullt hittas och sättas upp.
Väggarna ska så småningom målas, och tills två sovrum är byggda i det rum som nu huserar tvättstuga, så delar vi ju rum med lilla Lopp som fått en egen hörna.
Där är mycket kvar att göra där, även om platsen är minimal. Säng och nattduksbord (som är en liten byrå byggd av mormors morfar för väldigt länge sen -sånt gillas!) som ska målas, flaggspel som sättas upp. Söta små krokar som ska upp och en hylla för små skatter och annat viktigt ska hänga på väggen över sängen.
Och äpplemöblerna som skulle ljusas upp av vitt får fortsätta vara mörka, för nu.
Det kändes direkt som ett lätt beslut när de väl var på plats.
Men det bästa med det där rummet är utsikten. Stallet och ridbanan från ena fönstret, och våra härliga fält och den gröna skogen i det andra.
Så här har ni, lite bilder från ett av rummen. Eftersom jag vet att det önskas!
Godkväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar