Så sällan så det nästan inte finns.
Men idag satt jag de fyra största på bussen hem. Pappan och de två minsta som varit hemma idag möter upp där grusvägen börjar.
Jag ska åka och sola. Jag ska köpa allväderstövlar till Loppan. Jag ska duscha länge i övernattningslägenheten och så ska jag åka hem. I lugn och ro.
Och för att göra det allra bästa av min dag så lunchade jag med världens bästa (ja två till av sådana vänner som Jag berättade om igår) tjejer och en bedårande bebis.
Med strålande sol utanför fönstren åt vi ryggbiff och tillkännagav skvaller, historia och hemligheter som aldrig kommer yppas utanför vår lilla skara.
Tyvärr går ju tiden alldeles för fort och inget kaffe hann jag med, vilket gav en lätt huvudvärk under eftermiddagen. Men det var det väl värt.
Jag är så tacksam över de här människorna i mitt liv!
Som gjorde min dag ännu lite bättre!




Inga kommentarer:
Skicka en kommentar